Mycket inlägg överallt om vad man tycker är okej på bortskämdhet i stallet m.m. Tänkte berätta hur jag har det så att säga haha...

Kan ju börja med att säga att jag är väldigt tacksam för det mina föräldrar hjälper mig med m.m. Min mamma är med mig nästan varje dag i stallet (ungefär 5 dagar i veckan). då brukar hon mocka och göra allt det där. MEN det är inget jag ber om, hon gör det för HON TYCKER DET ÄR ROLIGT. Hon har själv varit hästintresserad och ridit både i sin ungdom och som vuxen. De underlättar mig väldigt mycket då jag hinner plugga mer eller vara med kompisar etc då det går fortare i stallet. På Nobless vilodagar kan vi nästan börja bråka för hon vill att jag ska vara hemma och få en hästfri dag och plugga och ta det lugnt. Jag älskar att vara i stallet det är det bästa som finns, men mamma tycker att det är bra lösningar då ingen ska tycka det är jobbigt eller tappa intresset pg.a. att det blir för mycket. 
Detta tycker jag är en bra lösning, jag är själv i stallet ibland och gör då alla sysslor, såklart. Men sedan hjälper mamma mig för hon vill. Jag förstår mig inte på barn/ungdomar som tvingar sina föräldrar att göra saker när dom inte är intresserade. Och heller inte de som inte gör ett piss av stalljobbet. Det är halva grejen att ha häst, pysslet runt omkring! Jag tycker det är galet mysigt att stå o mocka o fylla höpåsar osv.

Nästa punkt haha... utrustning. Visst jag själv har mkt märkesutrustning från Kingsland m.m. Men vet ni vad IPRINCIP ALLT betalas själv. Jag jobbar varje lov, och för de pengarna köper jag hästutrustning.
Ungar som får allt det pekar på... patetiskt! Lär dem jobba och få en vettig verklighetsuppfattning!

Och sist men inte minst... ponnyn. Nu tog jag ponny för det är oftast ponnyryttare som är sådär galet bortskämda. Nobless hade endast gått några få clearrounder, blivit riden seriöst i två år (innan det lull i skogen). Betalade faktiskt HALVA henne själv.
Jag fattar verkligen inte hur ungar kan få flera 100 000kr ponnysar?! Absurt. Är min åsikt. Hur många blir förvånade när en ponny som gått massa sm o msv o nationella går in och blir placerade eller kvalade till ngt? INTE ÄN ÄNDA EN! Men... som min ponny som INTE GÅTT NÅGOT INNAN, då blir man förvånad, och dessutom vet man att man själv har gjort något och inte lever på att hästen hoppar på gamla ryttarens förkänster och meriter.

Som sagt är jag väldigt tacksam då mina föräldrar är väldigt snälla och ställer upp, men allt kan göras till gränser!

Mina åsikter. Har ni några andra?